Nordblogg

Oj vad det har snöat här hos oss! Nog för att jag ogillar kyla men det är ju kul med snö. Idag tog vi oss ut hela familjen, men lillebror blev kall ganska snabbt och fick gå in till farmor. Kanske var storebrors snökastning i lillebrors ansikte en bidragande orsak.

Det tog ett tag att skotta fram uppfarten och nu snöar det igen, så det blir nog att ge sig ut i eftermiddag igen.

Och så lite snöbilder …

När musikåret sjunger på sista versen brukar paniken infinna sig över årets låtlista. I år har dock pappaledighet och – kanske framför allt – Spotify gjort att jag haft en ganska behaglig resa med med De 20 Låtarna. Eftersom årets lista också är en Spotifylista fick jag under tandagnisslan utelämna några av årets favoriter. Allra mest svider att inte få plocka godis från Bill Callahans fantastiska Sometimes I Wish We Were An Eagle. Men fördelarna med konceptet överväger, typ att mina vänner bara är ett länkklick från lyssning i perfekt kvalitet.

Mina enkla urvalsregler består: Högst två låtar per artist, låtar från föregående år (2008) är tillåtna.

I botten av inlägget finns länken till spellistan. Med förhoppning att åtminstone några låtar smakar fågel i era musiköron. Oj, det där var konstigt skrivet, men det får stå kvar.

01 Ledmotiv | Tvärvägen | Sånger från Tvärvägen (2009)
Återanvänder med illa dold förtjusning förra årets koncept med en instrumental inledning av låtlistan; ett påfund som alstrar viss effekt och utstrålar försvarlig mängd musikalisk präktighet. Tvärvägen är ett enmannaprojekt, mannen heter Henrik Öhberg. Plattan har inte recenserats av svensk media vad jag kan se, jag hittade den via en Spotifylista som någon [annan] spännande människa satt ihop. Vet inte om Öberg lyssnat på Vangelis, men visst känns detta som low-fi-versionen av Chariots of Fire?

02 Genom tunna tyger | Markus Krunegård | Prinsen av Peking (2009)
Förra årets mest lyssnade platta var Krunegårds Markusevengeliet. När karln släppte två fullängdare samtidigt i höst blev jag kanske lite besviken. Jag kanske borde ha lyssnat mer på skivona, men tycker spontant att Krunegård gjort en Lundell, dvs givit ut en halvbra dubbel istället för en riktigt bra skiva. Samtidigt måste man beundra hans mod och integritet. Här blir det Darkness-riff, vilket inte alls är något typiskt Krunegårdskt, men inte desto mindre befriande svängigt och roligt.

03 A Horse is not a Home | Miike Snow | Miike Snow (2009)
Två svenska låtskrivare som gått loss i ett lekfullt universum av allmänt fräscht och daterat sound med ett fundament av snyggt vemod. En amerikan som sjunger väldigt bra (och som har producerat). En text som är vacker, men som jag inte förstår, och inte försökt förstå. Refrängen räcker långt med vilken text som helst.

04 Symphony of Destruction | Hellsongs | Hymns in the Key of 666 (2008)
Hellsongs är en svensk grupp som specialiserat sig på att tolka hårdrockens paradnummer till oigenkännlighet, inte utan visst mått av humor. Lyssna gärna på Megadeths original och jämför.

05 Johnny Cash & Nina P. | Pernilla Andersson | Gör dig till hund (2008)
Pernilla Andersson, Dregens livskamrat, fick detta år strålande recensioner för sin engelskspråkiga skiva Ashbury Apples, som jag tyvärr inte hunnit lyssna på. Förra året släppte hon svenska Gör dig till hund som fick treor i snitt av kritikerna. De bästa låtarna är dock klara femmor, och allra starkast är denna klistriga poplåt med Traste Lindén-vibbar där ”fräsch” rimmas på ”Johnny Cash” för första gången.

06 Laughing With | Regina Spektor | Far (2009)
Uppenbarelsen Regina Spektor får mig att dra efter andan. Det är nästan ogreppbart hur så mycket talang, skönhet, röst, skarpa texter och vackra melodier kan rymmas i en och samma person. Här en text som manar till eftertanke och flygelackord som inte behöver vara krångligare än såhär.

07 So long | Tomas Andersson Wij | En sommar på speed (2008)
Senaste skivan från Andersson Wij är som helhet inte i klass med hans toppar från början av 00-talet, men i So long levereras en solid släktuppgörelse med en text och ett anslag som hamnar på rätt sida när det teatraliska och pretentiösa snöret dras. Ingen kan som Andersson Wij träffa min egen generations nostalgi i solar plexus. Årets mest lyssnade låt för min egen del. Sällan har en tempoväxling funkat så bra.

08 Roxy | Salem | Astronaut (2009)
Astronaut är inte lika bra som This Is Who I Am, men det finns bara en Salem al Fakir. Roxy är en rökare och en Totoflirt som funkade väldigt bra i lurarna när jag åkte inlines i somras. Bara en sån sak. En låt som av vissa tolkats handla om att få en könssjukdom. Bara en sån sak.

09 If I Die Now | Friska Viljor | For New Beginnings (2009)
IF Friska Viljor är en backhopparklubb som håller till på Paradiskullen i Ö-vik. Om musikgruppen Friska Viljor behärskar V-stilen är oklart, men V-tecknet bör man få göra ostraffat efter att ha släppt ett album som For New Beginnings med en låt som If I Die Now.

10 I Choose You | Amanda Jenssen | Happyland (2009)
Sent plockade jag med denna sugande soulballad och tryckare där Amandas kärva röst får en att tro att tjejen faktiskt kan gå hur långt som helst med rätt material. Heja.

11 September | Tvärvägen | Sånger från Tvärvägen (2009)
Tvärvägen igen! Här med låt om när sommaren möter hösten, när mörkret stjäl dagen. Väldigt vackert. Typisk lurar-låt. Stanna upp och fäll en tår över årstidernas växlingar.

12 Alla vill ha hela världen | Jonathan Johansson | En hand i himlen (2009)
Jonathan Johansson kom med sin debut En hand i himlen i år. Ganska långt från mittfåran i min musiksmak, men väldigt eget, väldigt skickligt, tyckte det kändes stabilt vid första genomlyssningen. Detta är Tears for Fears gamla monsterhit Everybody Wants to Rule the World i skånsk tappning. Kul. Bra trummor. För 13 år sedan köpte [sic!] jag en skiva med en skånsk artist som heter Nils Eriksson, och trots olikheter i sound, Eriksson kändes lite som en svensk Daniel Lanois, finns ett klart släktskap i det vemodiga anslaget.

13 Låt det dö | Anna Järvinen | Man var bland molnen (2009)
Anna Järvinen sjunger ofta så man rodnar. Förmodligen skulle hon kunna förvandla vilken låt som helst till något sensuellt och förbjudet. Fascinerande med en artist som inte behöver ta i för att höras; när Anna viskar lyssnar man på helspänn för att inte missa en inandning.

14 l’amoureuse | Carla Bruni | Comme si de rien n’était (2009)
När det närmar sig november är det dags att toppa årslistan med något exotiskt. Hade en stående sökning i TweetDeck på twitterfrasen ”Song of the day” och det var så jag hittade Carla Bruni, som är något så ovanligt som en ex-modell som gör lyssningsbar musik. Lyssningsbar är förresten ett underbetyg.

15 You Are the Best Thing | Ray LaMontagne | Gossip in the Grain (2009)
Ja, det svänger ju om den gamle skoförsäljaren Ray. Känns som ett låtkoncept som i tweakad form funnits till i ett halvt århundrade. Men det måste finnas plats för en glad, förbehållslös stänkare i varje låtlista. En röst att döda för.

16 One of the Others | Salem | Astronaut (2009)
Låten som räddar hela Astronaut. En smått magisk sjuttiotalsflört med ackordväxlingar så snygga och osvenska att man slappnar av och ler sitt allra bekvämaste americanaleende. Låtens absolut sista sekvens ger samma eftersmak som ledmotivet till tv-serien Skål. Smakar vänskap.

17 Vintern blev för lång | Pernilla Andersson | Gör dig till hund (2008)
Öppningsspåret på Gör dig till hund. En direkt relationstext som borde ingå som litteratur i folkhögskolornas låtmakarkurser.

18 Aldrig ensam | Jonathan Johansson | En hand i himlen (2009)
En långsam variant av Alphavilles Big in Japan som funkar väldigt bra 2009.

19 Mitt allt | Florence Valentin | Spring Ricco (2009)
Låtlistans bästa disco-hi-hat levereras av Håkan Hellströms andliga och musikaliska bröder från Stockholms södra förorter. För er som inte lyssnat på FV men tycker att gruppnamnet klingar bekant är det kanske för att ni, precis som jag, vid något tillfälle känt er tvungna att läsa Wikipedias artikel om Johnny Bode.

20 Snö | Laleh | Me and Simon (2008)
Arn-filmerna kanske inte skrev historia, men nog sjutton har Laleh gjort sitt jobb med ledmotivet och kan kvittera ut sitt honorar med stolthet. Londons symfoniorkester plus Laleh plus Arn lämnar mig i ett berört och vintrigt tillstånd. Udda låt, liknar inte så mycket annat. Man kan tycka vad man vill om Lalehs väsen, men ibland tycker jag att man får svälja eventuella reservationer och erkänna att det helt enkelt är … jäkligt bra.

Lyssna på listan på Spotify

Låtarna som nästan kom med

… från juni som vi inte visste vad vi skulle göra med men som var för bra för att inte publiceras.

Jag vaknar gärna tidigt. Klockan 06:03 en lördag är det lagom att gå upp tycker jag. Egentligen passar det bra vid fem också, men mamma och pappa gillar inte det alls, så jag har fått skjuta fram uppvaknandet en timme.

Här är jag med mitt glada, och finurliga, morgonhumör.

Vissa saker gör storebror mer eller mindre på rutin, utan att släppa ögonen från Postis Per. Se så elegant han utför ett klassiskt grepp som inövats till perfektion.